Vacklande väder gör oss till bönder:
Tålmodiga, starka och fårade som lök.
Vi har bäddat ner våra potatisar,
de blundar med alla ögon i jorden.
Ibland gråter de där nere i mörkret. 

Också de som ligger i trälårar,
de upplockade, gråter då och då –
men tystare. Den mätta doften,
syrlig, skarp och tung.
Av en blir många och vita blommor. 

Det vacklande vädret kan göra dig till smed:
Farfar lärde mig att mosa potatisen
med gaffeln och en klick smör.
Då, när tiden var långsamma trasmattor
och vaxdukar på borden.