en obedragen nyhet är också en nyhet. inte av karaktär men av vana. liksom den gula taxibilens skugga, som smyger sig längs murstenarna i höstnatten, alltid återkommer, aldrig stannar.

jag skakar mina skor, drar värmen tätare omkring mig och lutar min själ mot framtiden. reflekterar och silar intryck, mellan tändernas gnisslan.

allting ligger i övrigt eller absolut inte, i fingertopparnas tryck. fort eller långsamt. rad eller slinger.

antingen skapar man en uttråkad sörja eller ett rivjärn av självexploderande hjärnmassa.

urtiden. ur tiden. tidsuret. helt enkelt.