Jag såg dig
på avstånd

för att komma
dig nära

läste
vem du varit

och vem
du ville vara

jag sprang
ifrån dig

för att hinna
ifatt dig

jag dukade
under

för att få mig
på fötter

ingenstans
och överallt

stod du
att finna

jag frågade
det mörka
ljuset

vart din
hemfärd
drog fjärran

då stod du där
spritt språngande
påklädd

noggrant
tränad
för oförberedskap

du tog av dig
din kropp

vek ihop den
och la den
ifrån dig

på karmastolens
mjuka säte

jag hörde
ditt skrik skära
långt borta

i min omedelbara
närhet

stabila väggar
gav vika

när du ljudlöst ropade
bortglömda
fraser

kallade främling
för vän

och vän
den som saknade
namn

blunda mig
genom dina
slutna
ögonlock

se mig
ömt lutad
mot din
hörselsnäcka