Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Varför delar jag med mig av sånt här? Låt det få vara vad det är - utan någon vidare analys ... För mig är det nog sorgbearbetning och hopp om att fler ser ...


Jag tänkte i natt på dig ...

... Dig som var
min allra bästa väns
första och sista tjej

Jag funderar på
vad som hände med dig
och varför du aldrig
ens hörde av dig
till mig

Just nu det känns
som om vore det igår
trots att det passerat
så oändligt många år

sedan vi sågs
du och jag
en dag i maj
precis en sån
som det är idag

Jag var på promenad
genom stan
härom dan
Lite planlöst flanerande
hamnade jag till slut
vid min väns sista viloplats

Det råkade va hans födelsedag
men några blommor
syntes ej på hans grav
vare sig som planterats
eller lämnats kvar i nån vas

Det får mig att tänka på
den sista gången 
jag min vän såg
Minns att han var
ganska så låg

Men det var ej det i sig
som bekymrade mig
utan mer vad han 
berättade för mig ...
... som om han talade med dig ...

– Jag hade en gång en båt
Köpte den som en symbol
för kärleken jag kände för dig
Men se var vi är idag
du har nu lämnat mig ensam kvar
i ett bottenlöst hål
med oändligt många frågor
men utan några egentliga svar

Så här lite efteråt
din lek
ditt svek
och all min gråt

Inser jag vad du gjorde 
med våran båt

Ty var gång du 
gav dig ut på stan
efter att ha sagt förlåt
jag nu vet 
varför du smet

För var gång 
du var våt och kåt
gav du dig iväg
för att knulla på våran båt
med någon främling
som ej behövde
få höra dig säga förlåt

Men det var nu 
för så länge sen
då du för mig
som älskade dig
var mitt enda liv
och min allra finaste vän

Minns hur du var natt
du fick mig undra
- Var är du nu ...

Sen vaknade jag en dag
och vare sig
dina kläder
eller 
saker fanns kvar

Ej heller du ...

Ensam jag stod
i resterna av det
som en gång var
Undrande
försökte jag finna svar ...

Men till slut
tog jag mig i kragen
och begav mig ut

Åkte till våran båt
men fick länge leta
innan någon mig lät få veta
att du nyligen den sålt
kontant 
- Kunde inte tro
att det var sant ...

Ju mer tiden sedan gick
Ju fler överraskningar jag fick
När månaden närmade sig sitt slut
upptäckte jag att du alla våra pengar
från bankerna redan sedan länge tagit ut

Visst är det en tröst
att det är vår
och inte sen höst
Men likväl det gör ont
och värker i alla de sår
som du skänkt och skänker mig
allt eftersom jag mer veta får

Har sökt dig lite överallt
men spåret efter dig
är redan för kallt
för att det ska kunna
finnas en chans för mig
att någonsin hitta dig ...

Där tystnade han
och sa sen inte så mycket mer
Han drack upp sitt kaffe
innan han sedan
mitt i den mörka natten
lämnade min lägenhet
och ensam gick sin väg

Ett par timmar senare
ringde min telefon
Det var polisen
som ville få komma på besök
Och sen när de satt i mitt kök
de berättade för mig
att de funnit honom död

och jag förstod först då
hur stor den var
min väns nöd

Du kom i vart fall
till hans begravning
även om du ej något sa
Men till eftersamlingen
var du ej längre kvar

Men än idag 
jag stundom funderar
över dig 
och undrar stilla inom
ifall du någonsin
kommer att ge mig några svar
på vart du tog vägen
och varför du gav dig av
och min vän övergav
utan att han fick ha någonting kvar

Det jag nu trots allt vet
från det pussel
jag lagt av allt det smussel
mina efterforskningar givit som resultat
är att du till slut ångrade dig
men på grund av
ditt fortsatta leverne
ej vågade träffa och prata ut med mig

Ty du vet hur mycket min vän
verkligen betydde för mig
och att även jag just därför
ännu känner att du
även svek mig
och den vänskap 
i vilken jag så även inkluderade dig

Dessa tankar som
denna mörka stjärnklara natt
kommer till mig
såväl berör det liv jag lever idag
som det liv jag levt under de år
som gått sedan jag dig senast såg

Känner en viss förundran
över att jag utan minsta begrundan
likväl min optimism har kvar
liksom min tro på 
att det finns godhet i livet
trots allt
även om jag nu är medveten om
att den inte finns överallt ...

Men också över att jag kan känna tillit
till de vänskaper och förtroenden
vilka genom åren varit mig givna

Om än ett och annat svek
fått mig att känna känslan
Den där övergivna ...

Dock har du fått mig att skaffa mig
den flytväst som jag numer 
ständigt har på
vart jag än i livet går ...

Och trots att jag själv
råkat ut för någon 
som liksom du gjorde mot min vän
länsade allt och mer därtill
vet jag att vare sig du eller hon
kan få mig att sluta hoppas och tro på livet i sig
och att jag alltjämt kärleken vill
tillsammans med någon som verkligen är ämnad för mig ...

 

 

 

____________________________________

Publicerad tidigare här i maj 2012

 




Övriga genrer (Drama/Dialog) av Peter Stjerngrim VIP
Läst 353 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2017-10-02 00:41



Bookmark and Share


  RitaBrunner
En fantastisk berättelse om livet, vänskap, svek och undran där du satt rim där man inte tänker sig finna dem och de smälter in i texten som ett andra skinn! Skickligt!
2017-10-02

    Peter Söderqvist
Fantastisk text full av reflektioner.
Går att känna igen sig i en melankolisk saknad.
2017-10-02

  Solstrale VIP
Fina rader och vart de saknade tog vägen ... Sådant funderar jag också på...
2017-10-02
  > Nästa text
< Föregående

Peter Stjerngrim
Peter Stjerngrim VIP