visst har jag

blommat

lade

ansiktet i regnhänder

öppnade

knoppen

i regnets

vård

vände

ansiktet in i

den

framhållna skålen

syntes

svämma

över

kanter försvann

kunde

i denna stund

känna

hur vackert regn är

 törstande läppar

såg jag

helas

i denna ökenvandring

en häger vit

dansade

i eldtoner

även hägringar skimrar vita

 ja

när intet annat

fanns

vände jag mitt ansikte

till

detta regn

för

upplevelsen

av höstblads

skrifter

hur hudar

kan

renas

hur hudar

kan smälta

in

det går

att höra

hur träd ler

när blad spirar i jord

när rötter

rör vid

moln

visst har jag

visst är det så