Genom tidens rygg
tecknas jag din röst
skriver jag ditt tecken

(1. ditt djups omätbara brant
2. inuti vågade vi vårt liv
3. In är en delad hemlighet genom din Nattfågel i vår ensammaste stund ur tidens skugga
4. Sist och först. Ett Dolt Tecken. som räcker. Genom. Alla Aftnar och Alla Morgnar. Något Osägbart. Mjukt.)

då börjar natten ljuda
genom linjerna, Liv och Död
okuvlig
och jag ger dig
mitt tystaste känna;

("Kärlek heter Liv
Liv heter Kärlek.")

för stenarna

dom vita sovande
där ingen är veta
känner jag dig
bortom din död
all tid

nod honung
ett knippe månestrålar
vatten en drömfjäder
djupast
kom med