Så 6 månader efter din död vågar jag titta på vår konversation. Bankar hjärtat och jag minns varje ord. Vårt första möte i en anonym förening och en ceremoni med Drottningen närvarande den där osannolika novemberdagen för 6 år sedan.

Värmen i kramen du gav och den där märkliga känslan att för första gången inte vara ensam, första gången jag satte ord på mitt liv och hur du bara valde att älska mig.

Flimrar åren förbi där jag ser kärlek mellan varje mening och aldrig kommer någon se mig som du gjort. Ska jag än en gång försöka våga välja livet hur grymt det än är.

Rinner mina tårar mot en skoningslöst vit skärm där din kärlek och stöd ännu ger mig tröst. Känns det märkligt att kanske våga börja leva igen.

Lyssnar jag på Faure, Pavane, Op 50 och försöker hitta funktionen för accenttecken på en platta och ger bara upp i mina ord till dig. Har barndomens trauman hindrat mig från att leva nog. Faure får vara utan accenttecken helt enkelt. 

Pratades vi vid en vecka innan du dog och du sa ingenting, om att du var dödsdömd. Stirrar jag på ditt sista ord. "Kram". Vill jag radera alla våra ord men känner sådan tröst i vårat gemensamma öde, vår systerliga kärlek utan band.

Borde jag gått på din begravning men i min värld var det helt okej att jag tog min kärlek till dig vid en klippa i Stockholms skärgård och grät över dig där och jag tror det hade varit helt fint med dig. 

Jag tog din kärlek till den friaste platsen i världen jag vet, lät min själ minnas och bad frid över ditt liv. Men någonstans blev din styrka mitt fall, jag hade velat gjort så mycket mer för dig, så mycket mer än det jag visste.

Ritar jag din kram på urberget med mina fingrar ord ingen någonsin kommer att kunna läsa, mobilen nära, mot mitt hjärta, min blick över fjärden och all den kärlek en människa kan vara utan att någon vet. 

Så Anne, jag väljer livet som du gjorde. In i det sista. Vi var så trasiga som fosterbarn och flickor men vackra som vuxna kvinnor med hjärtat större än vi kan förstå. 

Klickar till Startsidan och fliken; livet. Och en kram som aldrig kommer försvinna.