Medkänsla och vidsyn har nfått vika för dumhet och aningslöshet i vårt land

Jag hörde i dag på Mia Blomgrens program om ensamhet i P1

Jag fäste mig vid något som sades i programmet; att vi är så utseendefixerade

En man berättade att han i skolan brukade kallas Apan

Sedan fick han återigen bekräftelse på omvärldens syn på honom

Ett par kom gående på gatan och när de passerade honom, säger mannen:

"Herregud, Du ser ju ut som en apa!"

Hur är människor beskaffade som kan fälla så nedgörande omdömen

om sina medmänniskor ?

Är det helt ihåligt i huvudet ?