Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

543.Mörka hörn i din själ. I Del 7

Suddiga skuggor rörde sig i ett olivträd.
"Det tycktes mig att något människokött har landat."
"Verkade?Nej,det är redan här.
"Låt oss kika på den!"
De kröp tyst längs grenarna.Hängde sig ner och stirrade på
den orörliga kroppen,liggande under deras träd.
"Låt oss kittla den!",sa en av dem uppmuntrande och bröt av en gren.
Av ett sådant förslag fladdrade andra skuggor glädjande.
"Stopp! Den Iden var min därför ska jag börja."utbröt den första skuggan
och viftade med en gren över de slutna ögonlocken på kroppen.

Nattens mörkrer omvandlades till infrarött ljus.

En annan skugga rörde med en gren på en utsträckt arm.
En rysning märktes på handen.Nästa skugga sträckte sin gren
från hand till axel och sedan med en snabb rörelse ner
till fötterna.Kroppen ryckte till i krampaktig spasm
och den sovande vände sig på ryggen.
Av nöje gnäggade de som hästar och störde varandra i ivern
att kittla henne mest.Den liggande figuren hoppade upp och
började rasande klia på sin kropp.
"Vad är det?",utbröt hon i sitt hjärta och lade sig igen.
Men det gick inte.Huden brann som om hon hade satt sig i brännässlor.
Hon hoppade upp och grep grenen som kittlade henne och försökte bryta av den.
Grenen inte bara motsatte sig utan började svänga henne åt sidorna.
Från början något lite,sedan mer och mer.Någon drog hennes hår hårt
och en bunt av hårstrån hängde ledsamt på kvisten.Och sedan piskade
skuggorna medvetet kroppen så att smärtan i den skrek som en nötskrikas läte.

"Hej du!Vem du en är,har du ingen rätt att piska mig blind!"
"VEM GAV dig RÄTT att sova och djärvt agrumentera under VÅRT träd?"
"Vilken hånfullfråga!"
"Vilken obetänksamhet!"
"Nåväl,det är inte upp till resonemang,när trötthet får kroppen att falla.
"Svaret är rimligt men ändå..."
"Slumpmässigt läge är en vinnande biljett.Och allmänt,den som inte är synlig,
inte konkret,kan den räkna med någon form av tydlighet av det synliga?"
"Tja,vet du!Din obegränsade arrogans blir till illamående.Varifrån sådan kaxsighet?"
"SKUGGAN I HÖRNET INSÅG SIN SJÄLVFÖRÄLSKELSE!."
"Ah!Här är det en mässingsnyckel!",ropade skuggorna och föll i skratt.
Efter att ha njutit av det märkte en av skuggorna,
"EGOT GER UPPHOV TILL EN PERSON.Grattis!",och oväntat för den pratande människokött strök hon med en gren över hennes ögon.

Det Infraröda ljuset försvann i människans ögon.Natten kröp in i dess sinne
och den greps igen... av rädsla.
f.f




Övriga genrer (Drama/Dialog) av Lollitta
Läst 228 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2017-10-08 09:07



Bookmark and Share


  petter rost VIP
Platsen under olivträdet där skuggorna håller till... en människa ligger där, tycks först utan liv. Det är en kvinna som sover där, hon visar liv och det retar skuggorna. Jag vet – en kvinna som upphäver sin röst och vilja blir ofta attackerad av skugglik ondska. Det infraröda ljuset som Skuggorna piskat in i kvinnan ögon ger ändå med sig och nattmörkret kommer tillbaka in i dem, nu som rädsla.
Återigen slutar dramat med 'f.f' och jag – väntar.
2017-10-11

  aol
Verkligen bra skrivet man känner nerven i dramat
2017-10-08
  > Nästa text
< Föregående

Lollitta
Lollitta