Vägen till grottan

vid nattens hav

var kort som ett liv

kort som månens blänk

i dina ögon

vägen till templet

med Herkules namn

och sedan ett kliv

vid sidan av vardagen

och ner genom klippskravlet

ner och förbi

de skarpa stenarna

som vattnet aldrig nått

och in i lugnet

där lamporna lyste

inne i grottan

där någon lagt blommor

vid helgonikonen

och där det doftade

av brinnande olja

Grottan vid havet

och tystnaden kom

med vågorna utanför

och du blev en skugga

vid min sida

nära de små lågorna

från sakta dansande lampor

i grekiska dagar

och grekiska nätter

som denna enda

Tiden fanns inte

vardagen var en vind

som flugit vidare

över de vulkaniska djupen

på väg mot ingenting

och jag önskade

att du kunnat se

att detta var stunden

för att mötas

långt borta