Vid Jesu hjärta är min vilostad,
min trygga hamn där jag kan vara glad.
Hur häftigt livets stormar rasa må,
den hamnen är beständigt lugn ändå.

Han är den säkra grund som Fadern lagt,
på honom har jag byggt, som ordet sagt.
Från skulden fri, jag ej fördömas kan,
ty ende Sonen är min löftesman.

Väl växlar det för mej på livets stråt:
än blir det sång, än idel klagolåt.
Men under allt, i klar och mulen tid,
han är dock själv min salighet och frid.

Hans lov jag sjunga vill i fröjd och kval,
som led för mej i Kidrons mörka dal,
tills jag får somna ifrån sången här
och vakna säll vid harpoklangen där.


Min absoluta favoritsång

från barnaåren i Västervik

som följt mig genom hela livet

i allt som mött av glädje eller sorg


Jag kan den utantill in i åldern höst

och är så innerligt tacksam för det ljus

den fört med sig samt ro och trygghet

vid allt det svåra som jag gått igenom


Hur jag önskade kunna förmedla något

av denna frid ett andligt arv kan ha att ge

i medgång och motgång ja allt som stöter på

Ett Hjärta alltid till hands att luta sig mot...