Det är ärgansfärger -
det är ett fiendeskap,
och min egen märg är
vettets helvetesgap,
det är men och minne,
det är dysmorfofobi,
och mitt eget sinne
med drömda drömmar i.

Det är hjärnkamp med trådar
i en främlingsfrans
som här förebådar
en trasdockas djävulsdans,
det är förlösta strider
mot mitt eget självt
och i dess slut framlider
förlorad en bättre hälft.

Det är mänskans ondska
mot en mänsklig man,
allt det billigt bondska
som stal en saga sann,
en liten pojkes häpnad
som för dödens dörr
står helt obeväpnad
att möta allt elakt från förr.

Jag är en trampad trashank
ibland män av stål
och förvirrat glasblank
går blick av alkohål.
Jag är känslans elnad
igenom tusen volt
och världen är förfelnad
så fel är jag stolt.
Jag blev ellusionsfri
och jag log när jag drömde jag log.