du skulle ha sett mig

där jag stod uppslukad av ditt meddelande

med mobilen i högsta hugg just urstigen ur bilen

världen stod stilla

och Maxis stora parkering hämtade andan en stund

jag tror inte den gjort det på länge

slutraden i dina ord som satte pricken över i

och mitt leende spreds till mungiporna

din värme

förmedlad i ord

precis då när vardagen slet i mig som mest

en blick upp

bilisten framför mig väntar på att få köra in

hon ler

i samförstånd såg hon allt

som en scen

© Birgitta Wäppling, 10 oktober 2017