Världen ligger lugn och fin
omkring mig
en liten stund till
är allting möjligt

Det finns ett foto av mig
taget när jag var sex år
där jag ser så outsägligt sorgsen ut
ingenting har egentligen förändrats
sedan den dagen
så långt tillbaka jag kan minnas
har jag känt detta vemod

Det benådade ögonblicket försvinner
vi vet aldrig vad som händer
efter nästa andetag
du och jag
är vi
är alla

Varför har jag detta mörker i mig?