Ensam på promenad.

Asfalt som är svart efter regn.

Äntligen själv.

Jag stannar upp.

Stilla.

Parken är tom.

Jag känner mig fri.

Jag andas och lyssnar.

Det finns en glipa i Parken.

Som påminner om myllret.

Den tittar jag igenom.

Flyktigt.

Men vänder mig ifrån.

Jag stannar i det tysta.