Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
I ett vit möblerat liv.


Serie; Del 2. För evigt röda, kallat vid liv.

Dansar du naken. Smygande sätter du ner tårna först och trampar ömt ner hela undersidan av foten. Jag vet det, för jag kan se dig. Jag kan känna dig. Naket, ömt dansar du smygande över det vitmålade rummet. Alla möbler du sprayat vita, även fast jag sagt att de är antika. Du ville ha ett vit möblerat rum.
Genom dina smygande, ömma steg flyter du långsamt förbi den helt vita väggen och nuddar den med dina fingertoppar. Och samma sekund, samma dans, samma ömma rörelser så målar du väggen röd. Röd av det blod som rinner från mina lemmar. Röd är den färg du från början velat måla med. Men sprickorna ska synas, felen ska minnas. Bristerna ska skrikas och smärtan ska målas röd på väggar, golv och möbler.
Aldrig ska jag få komma ifrån.
De sår du skär i min hud är inte längre sår, det är inte längre mitt, det är inte längre jag. Den kropp, de lemmar, det blod som en gång var en kropp och den kropp som en gång var jag. Det tillhör dig, för evigt dig.

Och dansa nu naken, måla det röda över det som inte längre skall vara vitt.
Jag finns föralltid hos dig.
Dansa.




Övriga genrer (Drama/Dialog) av Naomi Sand
Läst 765 gånger och applåderad av 19 personer
Utvald text
Publicerad 2017-10-12 22:43



Bookmark and Share


    Sefarge VIP
En brännande molotov
Diktning av intensitet
Och närvaro!
Bravo!
;}


2017-11-16

  petter rost
Kanske läser jag rätt åt skogen, men för mig blir din text en dialog mellan – dig och dig! Schizofrent... aldrig i livet, men en tolkning av det nödvändiga valet på livets väg som en strid mellan olika viljor, önskningar, längtan hos individen, dig. Och det gör du starkt, närgående, i svidande vackra bilder.
2017-10-27
  > Nästa text
< Föregående

Naomi Sand