Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dina Förbannade Fotavtryck

Dina fotavtryck är densamma som de alltid varit, kraftfullt inprintade i hjärta och rygg. Dem lämnade hål i själen som är svåra att glömma, svårare att gömma och lätta att berömma. Markant kraftfulla nog att vara livet ut, att ha med sig till livets slut.
Det är inte konstigt om jag alltid har en bit av mitt hjärta reserverat i ditt namn. Det är blodigt och mjukt som ull, lite som ett slaktat lamm. Dött också förstås. Fast du lever kvar i minnet om oss. Alltid på någotvis relevant, alltid skall jag värna minnet om dig som en diamant.
Ärligt talat så önskar jag att jag skulle kunna sluta bli påmind om dig, men varje dag så får jag bilden av en tjej. Med ett glatt och vänligt leende så kysser hon mig. Hur skulla jag nu kunna glömma någon som gjort mig så glad? Fast rosen sedan långt tillbaks tappat sitt sista kronblad.
Jag klandrar migsjälv till sömnlösa nätter titt som tätt, blundar hårt tills hjärnan värker och jag blir matt av alla minnen du gett. Så vackert med ofrid, så lidande att kännas vid. Dina förbannade, jävla, fotavtryck. Som lämnat dessa oförskämt stora jävla intryck!




Fri vers av Andreas Widell
Läst 313 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2017-10-13 19:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Andreas Widell
Andreas Widell