Göm dig bakom imman från orden.
Ett meningarnas menageri
hänger inte ihop, går inte ihop
fråga till en fint, från hjärtat går ett spår av omvända skor.
Bakåt-framåt, bakåt-framåt.
En relationernas, konversationernas,
konventionernas mimikry.

Detta är inte maskering,
behövs inget skydd, det är ögon som håller igång ingen fluga på väggen.
Över glasen kluckar mönstren
meningarna kläs i karmosin och segelduk
så ställ dig själv i ringen mellan allas ögon
och göm, göm.
Omfamna diset som omringar dig,
axla manteln som är att inte vara dig.
Ta in, tala, inte tänka
ge dem tungan!
Låt den blir ett brännjärn, ett blixtjärn
led dem bort, konversationernas mimikry!

Titta, plötsligt fri
från ögon som flackar, se dem backa
in i meningarnas menageri.
Mimikry innebär inte camouflage, det är ett försvar axla manteln i skådespelet och glöm dig,
i dess skyddande likhet.
Ingjut i alla att pölen i handen bara är
imman du torkat från orden.