Du pratade om höstens färger
om hur du lekte i lövhögar
som barn.

Du ljög och andades in hela
ruttenheten med ett leende
falskt som en kvällstidnings
löpsedel.

En efter en vandrar vi
in i det meningslösa
mörkret och vi gör det
ensamma.

Du kommer att ha lämnat mig
innan jag ens hunnit läsa dom sista
raderna i ditt brev.