värme överfaller huden redan innan solen nått zenit. ändå bär hon varken huvudbonad eller vattenflaska. hans bror lånar ut sin keps där hon snart svimmar medtagen av det som normalt tillhör livet. genom damm och tårar vänder sig landet ut och in. hon är på säker röd mark innan kvällen. och kunde hon göra sig hörd utan ord eller blickar, så vet hon att hon alltid är lyssnad på.

armarna omsluter. starka. ömma. mest ömma. och i stunden där samhörighet är som störst gråter hon för närhet. den efterlängtade. man får gråta. mon coeur, c'est bon. det går dagar, de flesta, jag inte gråter.

diset går inte att värja sig mot. det ligger där. i nöd och i lust. livet väntar oss.