Mänskliga drifters övertag
Gas över farten
Fordons personliga katastrof
Smärtfritt och rättfärdigt befriande smälter oljande femurs stadga
Men så dimper en ner då o då
Hjärtat ser en skäggig bild av den tryggaste som vänder smärta till klåda till skorpa till jord
Sen igen
kontraktion
en velodrom som aldrig låter oss stagnera
En längtan efter lycklig ensamhet betraktas kräva sin mottagare
efterlämnad men ack ej övergiven
konstruktion
Att enslighet så oövervinnerlig accepteras av ett oberoende är påhitt
o nu växer mitt själv
en kall öken rostar från kornets mitt
kokar sin oas
ensam
Så res mitt öde mot mig om jag någonsin trampar ner din häl igen