Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Då en serie upplevelser ännu inte fått sitt utlopp, likt en flod med armar och grenar som sträcker sig långt utanför tavlans ramverk. Då återstår väl dessa äventyr att ta del av, glädjas åt och gråta över?


På måndagar hämtas soporna




Erland spelade inte gitarr på den tiden. Några långa klagande solon på munspel hördes inte eka mellan väggar av sten och Mona och Torkel hade ännu inte råkats. Rappen hade ännu inte börjat flagna från huset och ljuset hade ännu inte börjat leta sig genom springor i fönster. Den författaren hade ännu inte förklarats död och heller inte skrivit om, som en stadens unga stjärna i stigande. Hade det varit så kunde så mycket varit nu som då. Hängde då ett skimmer av oskuld över en tid som var? Som blev likt en väl använd och urvriden trasa. Hur tacksamma skulle de inte kunna ha varit över att bara ha fått lida som en högst vanlig själ brukar få? Mona kunde inte längre klaga, som upprörd läsare av nu gamla böcker. Författaren hade gått ur tiden ett helt dussin år tidigare. Allt som syntes återstå var frågor, dunkla minnen och askan från en i då så morska sinnen brunnen och tärande eld.




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 528 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2017-10-16 10:17



Bookmark and Share


  TrollTörnTrappan VIP
Oerhört klart får man se mänskliga pusselbitar före de alls utspelade sig... Snyggt grepp! Välkoncentrerad text som just "sträcker sig utanför sitt ramverk"!!
2017-10-16
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP