... kan vara en 
synnerligen
smärtsam process

oavsett
vad som
per definition
aktuell situation
må ha föranlett

Att skilda vägar gå
från någon
man under så många år
delat livet tillsammans med
på ont och gott

Men att sig själv förmå
att ens börja förstå
hur någon man älskat så
så som blott 
den äkta sanna kärleken
oss så
innerligt djupt
och
genomgripande sinnligt
kan känna
ens kan tänka tanken
på att vi varandra
nu måste lämna

när insikten om
att den kärlek 
vi känt så länge för varann
förändrats 
och
omvandlats
till något mer
än vad som ryms
i en intim relation

Mer än till och med
den vänskap 
vi också känt
under all den tid
vi varit tillsammans
men som vi fortjämt
vet finns kvar
varthän vi än
lever och bor

därför att vi båda tror ...

Det gör ont
att tvingas se och inse
att den relation
på vilken man så
innerligt trott
ej längre finns kvar

men att kärleken består
och man till slut förstår
att det man ej velat se
och därför ej heller förstått
är att vänskapen som 
liksom kärleken
för evigt inom oss bor

men att vi nu är
intet annat än
syster och bror

Stundom kan jag känna
att jag någonstans
inom 
önskar att den
vänskap och kärlek
jag ännu känner

blott bara försvann

samtidigt som
jag inte någon gång
kan påminna mig om
att jag någonsin känt
känslan av att vi
inte skulle förbli vänner

Blandade känslor
utan godtagbar förklaring
Den insikt jag med åren  fått
är att det onda i förlusten
likväl fört med sig någonting gott

Jag vill dig väl i livet
liksom du mig
Om och när vi behöver varann
är det ingen av oss som 
ens tänker tanken på
att säga nej ...

Så den kärlek vi en gång kände
kanske försvann
men det vi fått behålla
är för evigt
oavsett godtagbar förklaring
något som håller
bortom all tänkbar
slutförvaring ...

________________________

Publicerad här tidigare i juni 2012