ta mig här och nu, till din älskade, 

om så bara för en dag, 

låt mig få ta några steg bort, 

mot dig som kantats, men levt,

mot dig som längtat, men aldrig älskat,

låt få hålla om dig, 

åminstone till slutet av tiden. 

ta mig här och nu, och låt evigheten bli vårat hem, där vi åldras tillsamans,

och när vi blickar tillbaka är det inte livet, utan då är det varandra vi blickar mot,

för i tiden finns något som få har skrivit om, 

i tiden finns det ändlösa, det eviga, det som bara två själar emellan ger liv åt. 

ta mig här och nu, för i dig, har jag levt, 

du har bara inte vetat om det...