Trötta funderingar kring vår alltför kortsiktiga syn på framtiden i allmänhet och livet i synnerhet ...
Förutsättningen för att kunna förändra ...
... framtiden
är att vi börjar
med att ge våra barn
anledning att tro på
att det finns en framtid
också för dem ...
Men för att
det ska gå
att få dem att förstå
vad som krävs
för att förändring
ska vara möjlig
även över tiden
bevhöver vi själva
se över
hur vi själva
definierar
framtiden
En litet första steg
vore att
sluta planera
allt vi gör
utan eftertanke
eller insikt
Insikt om
att framtiden
är lite längre än
den tre årstrend
vi av kostnadsskäl
i första hand
använder oss av
Men kanske än mer
för att tre år
är den tid
vi har
på oss för att kunna
avsätta någon form av spår
som visar på
att vi överhuvudtaget
något åstadkommit
innan det är dags för oss att gå
och låta någon annan
ta över
för nästkommande tre år
Vi är dock fortjämt ansvariga
för såväl det vi åstadkommit
som för det vi inte gjort
vad avser såväl smått som stort
Att någon annan tar över
innebär inte att
de som påverkas av våra
beslut och allt det vi gjort
plötsligt ej längre
vårt ansvarstagande behöver
Men så länge vi
fortsätter att se framtiden an
i treårsperspektiv
blir det svårt att få våra barn
att vare sig
se
förstå
eller ens tro på
att det finns en framtid
som varar längre än så ...
Vi behöver få dem att förstå
att det finns liv
i den framtid som kommer
även om tio till femtio år
och längre fram än så ...
Vi själva vet att det är så
men väljer ofta medvetet
att låtsas som om
vi vore fullständigt omedvetna
om att det så faktiskt är
och så alltid har varit
Men om inte förr
så den dag vi
alla var och en
blir pensionär
och får ta konsekvenserna
av det vi idag våra barn lär
om behovet av hänsyn
idag till det som händer i framtiden
Tror det blir rätt svårt
att motivera kommande generationer
till att ta hand om de föregående
Ty med hög sannolikhet
har det lärt sig alldeles för väl
hur enkelt och kortsiktigt lönsamt det är
att vara medvetet omedvetet oförstående
Likväl när jag en förhoppning om
att en förändring
om inte annat
kommer att bli av någon gång
när livet talar om
att vi inte längre kan göra något annat
än att börja om
Ty även om och när allting stannat
gäller lik förbannat
att vi alla vill fortsätta få finnas till
och att tiden fortsätter
föda fram mer framtid
oavsett vad det är vi egentligen vill
Kanske det här blott trötta
ogenomtänkta och förvirrade ord är
Men någonting att tänka på
jag likväl tror att fler än jag ser
i dessa fragment ur flödet av funderingar
som pågår inom ...
__________________________________
Publicerad här tidigare i juni 2012