sista sidan ur dagboken...

jag står vid perrongen, 

jag vet inte hur länge jag har stått här, säkert i hundra år, 

solen försvann för längesedan, någonstans igår förmiddag, 

löven blåste bort tidigt imorse, 

vem är jag?

var befinner jag mig?

han kollar sig runt, säkert för miljonde gången, 

...han forsätter skriva...

nu hör jag fåglarna, jag tittar upp och ser hur alla fåglar flyger bort, bort mot fjärran land, 

...bort mot fjärran, 

var det inte dit jag skulle ifrån början? 

hur hamnade jag här?

var är jag?

käre dagbok, du är den enda verkliga nu förutom allt dött runtomkring mig, 

människorna är sedan länge borta, var tog dom vägen?

försvann dom med det ögonblickliga?

men är inte vi ögonblicket?

ögonblicket som väntat och väntat i hundra år?

han lägger dagboken på marken och letar i rockärmen, 

fingrarna letar febrilt efter asken med ciggaretter, 

och tändstickorna, 

han hittade dom och fick fram en ciggarett, 

asken med tändstickor var däremot tom, 

han stirrade på ciggaretten och insåg det ironiska i det komiska...

...din jävel, skrockade han, tiden

din jävel. 

fortsätter i nästa text.