Rostade sken ligger utspridda
täcker köldens stundande hunger
Du reser förväntan över vinterns behov av täta fibrers slöja
där jag vill vila min lungas rytm
Din avskalade ulltätnad lockar en blick så avsmakligt beundrad att min längtar avtar
Trots din disiga motfärd lämnas min åtrå oförmögen att andas in din huds håriga sår
Utan de fina äkthetens linjer ser vi hur andra river din nakenhets kläder
Jag lämnas utanför att skåda alla skimmer utan minsta lust att vända min svidande käfts lustar