Det är nog höst

när böndernas vita rundlar

lagt sig under molnen

som kliver in från väster

med salta hav

i sydvästens fickor

det är nog dag

när jag går över dörrens tröskel

och möts av ljus

som växer ur skogarna

och av en doft

av nattens förångade is

och kanske är det tid

att gå och gå längs fågelsträcken

att se det som finns att se

när aplarna viskar farväl

för sin vinter

i rötternas svarta salar

att gå och gå

och söka älven därnere

eller berget där drakmännen flyger

när solen åter bränner

i vårtid och i stunder

när grodorna kväker i gyttjan

Ingenting vet jag

och ingenting kan jag

mer än att vara

den som är i denna värld

för att känna pulsen slå

mot dolda ådrors stränder