En kvinna sitter till synes ensam vid ett bord på restaurangen och herrn går fram.
- Får en sätta sig ner ett slag?
- Väl bekomme, svarade kvinnan i ett något frånvarande tonfall.
- Visst, visade jag väl korttricket förra gången, försökte han.
- Har inge minne att vi träffats.
- Flåt. Du påminde så om henne.
Mannen drog en ruter som blev klöver, försvann, och viceversa konster i den vägen. Och hon skickade honom beslöjade blickar. Intressant, men avig donna, tänkte han.
- Så du har redan ätit? fortsatte han.
- Jag är i allafall inte ute i ogjort väder och har inte beställt eller heller tänkt, svarade hon med fortsatt undfallande ton.
- Äta brukar ju de flesta, tyckte herrn.
- Jag är här av samma orsak som du, sa hon.
- Men jag är inte här för en speciell orsak.
- Just det. Passar bara på att dropptorka själen. Lokalen här har lämplig belysning, sa hon.
- Å, jag förstår, sa han.
- Nej, det gör du nog inte. Men tack för ljusinsläppet, sa kvinnan.
Och mannen tappade talföret. Stegade förbryllad ut från lokalen.