Det var tidig sommar [fjärran nära] Jag går den upptrampade stigen genom skogen mot de höga klipporna vid havet. Känner igen mig nu för jag har gått här många gånger tidigare mer än jag kan säga. Solen står i zenit och det blir varmt att gå, men jag har omaka skor och nageltrång, dessutom sitter fracken illa och den vita stärkkragen skaver, men det är ännu en god bit kvar till origo. Jag stiger av vid Potsdamer Platz och går till fots upp längs Ebertstraße mot Brandenburger Tor. Jag skrämmer upp några hjortar som flyr ljudlöst in djupare bland snåren. En ekorre ställer sig framför mig och våra blickar möts ett flyktigt ögonblick medan bofinkarna repeterar kvintessenten av den kosmologiska konstanten. Jag når äntligen med värkande fötter klipporna vid havet men på det högsta klipputsprånget har någon rest ett grovtimrat kors. Detta förvånar mig storligen för jag har ingen minnesbild av ett dyligt postulat på denna hänförande utsiktsplats över öppet hav?

Det var tidig sommar [fjärran nära] Jag går den upptrampade stigen genom klipporna och ut i havets oändlighet.