Suddig fukt likt spindelvävsdagg
Kuddar av mossa så svullna att huvudet spikar järn
Pulsdrag av oros vädjan efter stillahavsro
minskar indragets verkan när andning avtar
Hudens svidande ursinne ordnat i salighet av ditt våld
svämmar över av motstånd i ditt nattliga ursinne
Tröttnadens matta damm lägger manteln öde
Ett desperat försök att skrika tyst tills viskningar blir hesa leder till evig stumhet
Aldrig någonsin ska giftig spådom ge grodd till glöd och hål på begagnad jackärm
Fly fasan fort så in i helvete o hör när den stänger gylfens kretsgång en sista gång