Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kapitel 1, eller, epilog


Du kom till mig, i påsarna Pepsi Max och gifflar. Hela vårt förhållande luktade kanel och mina skratt när du satte i dig en hel påse på mindre än femton minuter.
Jag sov i soffan, ett rufsigt moln av trötthet från natten innan. Du kommer fram, kysser min panna, gifter din kropp med min.

Var var du
Jag var hos honom
Kysstes ni
Det vet du redan
Låg ni
Det vet du redan


Och du börjar gråta. Fast det varken är logiskt eller rättvist, men livet är inte så jävla logiskt och rättvist alls egentligen.

Och du ber mig välja. Jag blir en spelpjäs, en idiot. Jag blir hon som dör först i skräckfilmer. Igen. Som alltid med dig. För fast jag vet allt du gör och hur du spelar människor som vackra partier schack så blir jag lätt en löpare för dig, jag springer dit du vill ha mig.
Jag vet ju detta. Jag är en smart tjej, någonstans. Tiden efter dig har fått mig att minnas det.

Så jag svarar inte. Säger att du inte har rätt att säga så. Förstår ändå att du säger så. Vet att när man pratar känslor så är det inte så logiskt och rättvist alls, någonsin.





Fri vers (Fri form) av mögel
Läst 216 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2017-10-28 23:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

mögel