Höstfärger som värmer för ögat.

Kyla som biter i kinden

Årstiden är motsägelsefull och nyckfull.

Det svänger i själen. Humöret spelar mig ett spratt.

Jag står med kängor på blöta löv och längtar, men vet inte till vad.

Året lider mot sitt slut.

Mörkret är närvarande.

Starkt.

Färgerna och känslorna griper tag, och ruskar om.

Likgiltigheten känns fjärran.

Jag känner.

Jag lever och finns.