På Kafé Smulan i Brösarp strömmade ELO ur Wurlitzerns högtalare. Mr Blue Sky. En familj bestående av föräldrar och två söner, en strax före och en i tonåren, var i färd med de sista skedarna av dagens soppa, potatissoppa med purjolök.

Wurlitzern tystnade men laddades om med en Phul Collins-låt, vars titel jag aldrig kan komma ihåg.

På väg från kaffehörnan med två muggar halvljummet kaffe såg jag Ystads Allehanda på ett av borden. Dagens nummer. 

På framsidan kunde vi läsa om en dräktig sugga som rymt från en gård utanför Skåne-Tranås och blivit påkörd av en buss. 

Frallorna till kaffet var lite mjöliga. Osten hade krullat sig.

Familjen reste sig från hörnan mitt emot. Musiken hade tystnat. Fadern var lätt flintskallig men ej gråhårig. Han såg ut att heta Kenneth. Med h. De gick ut och satte sig i Volvon. Åkte iväg.

Nu var det bara vi kvar. Jag dukade av och lade allehandan på tidningshyllan. Wurlitzern stod tyst.

Jag kunde inte låta bli att sätta på ELOs Hold on Tight to Your Dream.