Doften av vilja är biljett,
så likt en hingst i ett mörkt stall
som just fått sin brinnande man kammad. 

Här är många uppe för luft samtidigt,
innan vi dyker tillbaka in i vårt element
och drar svärtan ur det vita. 

Slamsugarna gör bara sitt jobb
med stor lastbil och viktiga miner.
Som säpomän utan solglasögon. 

Konspiration skulle man kunna tro,
men de diskuterar något annat:
konst, uttryck. De höjer rösterna, 

men hövligt. Har bestämda åsikter,
mjuka som c-vitaminstinna
barrskott vilka inte mörknat med axlarna. 

Deras pennor far fram över linjen,
dyker under då och då, men de flesta
bokstäverna håller sig över streckytan. 

Det är fortfarande mörkt här inne
och mina ord har ännu inte fått vingar,
springer fort och fäktar med armarna, 

men det är inte att flyga. Fråga till världen
(detta stora ord, otympligt): Hur
trollar man sig ut ur den bultande grottan?