Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

växtlighet

 

Det är en smärta
som borrar sig in
landar i mitt hjärta
och krossar det
För i dig
bodde hoppet
Du släckte det


Nu börjar sorgen
som ett mullrande
i min kropp
djupt där inne
Genom blodet
far den fram
fryser allt till is

I frostig vinter
stelnar allt
det som jag
har varit
Men jag sår
nya frön och
väntar


Allt har sin tid
att börja gro
det tar år
innan allt växer
Men en dag
blommar allt
igen

 

 

 




Fri vers av StinaJ VIP
Läst 227 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2017-11-04 00:21



Bookmark and Share


  ULJO
Så bra
2017-11-06

    ej medlem längre
På något sätt håller Du på och uppfinner hoppets moment 22. Det är bra. Det är inte längre bara en fråga om att hoppet är det sista som överger människan. Det är mer än så.
2017-11-04

  Lars Hedlin
Mycket bra
2017-11-04

  Solstrale VIP
Rikt metaforistiskt och symboliskt allomfattligt, cykeln som sluter allt... Vissa frön behöver frost,och vinterkälen för att kunna gro... Du är på god jord!
2017-11-04
  > Nästa text
< Föregående

StinaJ
StinaJ VIP