Högklackade lackstövlar klapprandes i ensamhetens vattenpöl. Känslomässig svartsjuka efter otrohetens svek ur själens kompakta tomrum och jag låter mig aldrig mer älskas av avskum.
Stanken av tystnad ekar och i min hand bär jag ringen av lovord som inte ens en äng av förgätmigej kan förlåta.
Sagan om mitt livs sista kapitel förblir olästa. För de har ännu inte blivit skrivna. Men för dig min vän blir förruttnelsen av vår kärlek allt jag lämnar bakom mig.