Det fanns en tid
då tilliten fick plats i ett nålsöga,
Du tog nålen och
sydde en filt

Lade den över
min spruckna kropp
som förfrös i sin egen skugga

Det fanns en tid
då jag vilade mitt huvud
mot din bröstkorg
lyssnandes till hoppet där innanför,
radiobruset ifrån
månlandningen

Du byggde en stege ut i universum
Sa åt mig att släppa taget
jag trodde på tyngdlöshet
när jag var med dig

Jag svalde till och med stjärnorna den sommaren
för att överleva

Vi var som Pluto
in och ut ur definitioner
och när jag kom för nära
slungade du mig bort

Så att jag inte skulle falla tillbaka
in i gamla
omloppsbanor