Våra liv suddas ut av tiden
vindarna sjunger
bergen nöts ned av regn
havens vågor färdas fritt
från källorna rinner klart vatten
solen värmer
de som ännu finns kvar
nu är det sent på jorden

Men om det inte blir så
ingen lever kvar
vem skall sörja oss
ingen, ingen

Jorden kan läka sina sår
Vindarna sopar bort våra spår

Men ändå, hoppet
några, de klokaste, kan leva
leva av det jorden skänker
nära friskt vatten
akta det sköra
ni få

Ni kan berätta våra sagor
sjunga våra sånger
låta legenderna leva

Gå längs stränderna
lämna nya spår.