Jag är ingen kvinna. Jag är allmän egendom.
Jag är en frestelse,
jag är en kort kjol du inte kan stå emot,
jag är långa ben och bröst utan bh,
jag är en klapp på käften efter att du klappat mig på rumpan.
Jag är tårar inne på toaletten,
jag är leenden när jag kommer ut.
Jag är hon som alltid dricker för mycket,
jag är shot efter shot och en massa glas med vin,
jag är en trasdocka som hänger i diskhon och spyr,
jag är timmar med förlorade minnen.
Jag är ensam bland män som öppet diskuterar min kropp trots att jag vänligt ber dom hålla käften,
jag är arg men jag får inte uttrycka det.
Jag är en flickvän som får höra att killen med handen på mitt lår är schysst, är förlovad, har barn,
jag är en kompis som inte vågar försvara mina vänner trots att jag vet vem det var som gjorde fel.
Jag är ett #metoo i ett hav av trasiga kvinnor,
jag är ett ignorerat nej,
jag är en slampa och du var min pojkvän så det var väl inte våldtäkt va?
jag är ledsen och vill dricka så jag ringer en gammal kk,
jag är inte redo men han vill inte vänta så andra gången blir bara nån vecka efter första.
Jag är eld, ilska och ångest.
Jag är eld, en evigt brinnande flamma som oftast bara bränner mig själv.
Jag är eld, men det känns som att jag är på väg att slockna.