Får jag fram frustrationen och den
handlingsförlamning som finns här?

Det hela började en dag då
offret fick en dejt på sajten.

Vad hon inte visste var att mannen hon skulle
träffa tagit fel på person och att han trodde det
var en annan, en hora, bostadslös sektmedlem.

Efter att hennes föräldrar tagit avstånd efter det
att de träffat mannen som senare skulle få den
kvinnan "helt död" i samhället, bröt föräldrarna
med sin dotter och hon blev ställd på "bar backe."

Mannen påbörjade sin psykiska misshandel och
efterlyste henne hos polisen, efter det började de
att "köra omkring" med kvinnan till olika sociala
inrättningar och hon förlorade kontakten med
sitt barn. Egentligen hade hon ju nu kontrakt på
sin lägenhet och det var mannen som stod utan
en sådan, han bodde hos sina föräldrar, han tog
fel på henne och de horor vars liv, inte funkade.

(Vad skulle jag hos soc-akuten
och Lin-huset att göra bara för
att mannen i min lägenhet var
så hotfull mot mig och barnet?)

-Se det som en utbildning, sa den unga polisen..
-Men säger de att mina saker är deras och sektens?
-Det är helt klart att polis och sociala myndigheten
gjort ett stort misstag här, men hur kan de ändra på..

-De kan ju inte erkänna myndighetsmissbruk då
individerna tar med sitt jobb hem och tror de är
myndighetspersoner även privat eller hur skulle
vi få den här utredning att landa rätt nu efter att
misstagen uppdagats. "Den stjärnklädda himlen."

-Ni får förlåta mig om texten inte håller högre klass
men jag är ute efter ett skönlitterärt förhållningssätt
till de som tagit mitt arbete från mig och lurat andra.

-Polisen måste ha lurat sig självt, de är så unga..
-Ja, och han som var ute efter död, förnekar allt..

-Vad skulle ni själva ha gjort om en missbrukare
stalkat och tagit er välförtjänta plats i samhället.

-Jag tror, till slut undrar nog den felande länken,
"Vad gör jag här, detta är ju inte mitt riktiga liv"

-Så polis och alla andra, vad kommer efter detta?
-Precis, för nu har de fått de-lösa på halsen, igen.

-Nej, den här texten är inte bra, men jag känner
mig så frustrerad och vill helst få slut på det här.

-Fast faran är överhängande, hotet är luftburet..

-Känner du dig påpassad?

-Ja, tar ni hand om det?

-Vi kan inte svara dig, på en sådan här öppen plats..

(Sen händer det något som ingen har förväntat sig.
Se, byn av bär som där borta håller på att ta form..
En överraskande vändning och nu mot de-skyldiga..)

-Får jag fram frustration och rädslan som finns här?

-Nej, de funkar inte, något är riktigt fel i det som är!

"Tråkig text, ni behöver inte läsa den"

-Men, va fan!