Ödegårdarna står rastlösa nu, inför höstens vila.

Renarna gnager älvarna av stötestenen 

innan tegen brukat sig själv och ligger

tom och torr under allt det vita.

Någonstans under tunga granhängen

sjunger åkervallen en bortglömd hymn.

I blågrå stenar gömmer älvor

Sovandets   sång

De som var en gång

Genom tid och rymd.