I min kvinna växer urgammal skog, svarta hav och silvermossa. Ett nav lindar trådar sköra och själar gör sig fria, så vet de precis vart de ska. Aldrig min. Jag lever fortfarande i fler frågor än svar och länge trodde jag att jag kunde förklara mig fri. Jag släpper taget och överlåter mig till min gud. Det finns snart inget annat sätt.

I drömmen gungar jag så högt att jag flyger.

Förundrad känner jag ingen rädsla.