Slavande i min trygga famn
vilar barnet
Ser på det nu som då och i efterhand

Låter tankarna trilla ner bland fundamenten
till ljuset och lukterna
Kittlas när jag verkligen fokuserar
gråter en minut

Lever inre barn i minnesbild
Tvingar, forcerar; resulterar inte ens i hel sekund
vilar ännu stilla inuti

Ligger obrydd i bryderier
när ljuset hugger i periferin
river mina sömmar
Påminner mig
om morgonen och henne
och mamma

Uttömmande