Lager efter lager av
oväsentligheter
det går alltid att komma
lite längre in
borrar mig vidare
till själva kärnan

Handen under hakan
blicken mot fönstret
mitt ansikte faller
försöker fånga flyende
bokstäver
tänker inte
rörelse finns

Besvärjer det oundvikliga
begäret och sorgen
som äter mig