Boken kastade
sig ner från molnen

vek ut sina blad
i fallet

landade mjukt
i knät på kvinnan

hon sa

jag har fött
många barn
till jorden

boken svarade

jag föds
och jag föder
i mina läsare

ord
blir kött
och blod
bilder rörelse
berättelse

i det inre
ickespråk
jag väcker
ur mitt ordflöde

vårdar matar
de nyfödda
ordlösa
mellan mina blad

boken vände
sida och visade
kvinnan sitt
sprakande
språk

hon sa

den tillit du ger
blir till styrka
ett inre stöd
i de små
och samtidigt
starkare motstånd

motgift
mot smärtan
i stinget
som är själva livet

våndan
det ständiga
värkarbetet

kvinnan
tog boken
reste sig
leende
höll upp mot
himlen

den bläddrade
vänligt med bladen

lyfte stadig
med stigande vind
mot främmande
stränder