nära plastmattan svaldes ytan innifrån
och din blick var precis den jag aldrig mer ville förtjäna
god loves ugly
en trängselöl i lilla baren på riche,
champagnecoktails och husets raritet
berusnings-stunder senare på bistro jarl.
sen dit man aldrig är på väg men alltid hamnar,
-ljummet east.
vi satt ner
uteserverings-stol av londonbeats
och sedvanligt varvades skrytpratet
med coktails och snabba järn
vi hade det trevligt duochjag
vi socialiserade bland societet
och var stundtals lite förmer
när vi med kyssar påminde varandra
att vi redan var säkra kort
och slapp fem i tre desperatblicken
så vi gjorde som man gör i en storstadssaga
där en precis blivit till oficielltvå
takeaway mat från 7/11
ropandes på en taxi
under svampens dova has-been-glitter
triumferandes,nej-tackandes till bekräftelsepoolar
av för fulla människor
som vägrar låta sömnen sova för ett kanske på en efterfest
vi längtandes efter det där knullet
som inte kunde ske för toaletter för ohygieniska på caféet
så snart skulle vi vara där
och lämna maten att kallna och bara vara lyckliga
utan någon att störas
men när tonerna till den house vi känner slutat höras baby
och folks blickar inte längre når ögat
är vi bara för varandra
där sagan inte längre
skrivs för att läsas utan för att levas
lyfte du handen och slog mig ner mot golvet