Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Främlingen (del 11)


Nu blir det kvällste, hörni! förkunnade Cecilia.

Pelle, pekade hon med hela armen, kom hit och hjälp mig skära upp kakan. Du, Jessica, kan duka bordet så länge. Verkställ!

Vilken kvinna, tänkte Max med beundran. Men skogsteet - vars huvudsakliga ingredienser var granbarr och nypon, med en lätt parfym av skogsmossa, lila ljung och kamomill - var i beskaste laget, tyckte han. Cecilia kunde emellertid läsa hans tankar:

Vildhonung eller råsocker? frågade hon.

Fruktkakan var desto godare. Max räknade till åtta olika citrusfrukter, många av dem okända i hans land, gul suckat, grön suckat och den ytterst sällsynta gredelina, russin, fikon, krikon och mandel, samt ett litet, litet stänk av cedro, som var det ljuvligaste av allt!

Inklämd mellan en mysande Cecilia i rutigt ylle och en rödrosig, andäktigt tuggande Jessica kände Max sig vara i paradiset - något som i vanliga fall skulle ha triggat Pelles svartsjuka, men som i själva verket var noga planerat in i minsta detalj.

Dags, alltså, att föra Boken på tal.




Prosa av Sorunda-Pelle VIP
Läst 21 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2017-11-15 00:04



Bookmark and Share


  Ingrid Trolle VIP
Efter detta te och denna formidabla
kaka kanske man är bedövad, så man inte kommer att skratta ihjäl sig inför nästa kapitel.
2017-11-15
  > Nästa text
< Föregående

Sorunda-Pelle
Sorunda-Pelle VIP

Mina favoriter
Det andra namnet