Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Något att fundera på. Att visserligen tala om jämlikhet. Säga sig vara för jämlikhet. Samtidigt vilja behålla de medel, verktyg och en tradition och kultur som bereder vägen för just ojämlikhet. Hur beter du dig själv? Vad känner du?


Uttryck för jämlikhet?





Hur bestämma sig för att välja kvinna eller man
om valet måste bli en av dem?
Lösningar kan se så olika ut.
Exempelvis i att låta dem slå tärning om saken.

Hur det nog ser ut om de tävlar om platsen
både på det ena och det andra viset.
En väninna som blev tillfrågad om hon kunde tänka sig
att äta middag ute med Konrad,
svarade något typiskt som belyser
just jämlikheten i sin väl kärna.

'Att jag inte går ut och äter med Konrad nu på tisdag, beror inte på varken val av klädsel, restaurang, mat eller om det regnar eller blåser. Inte heller kultur, samtalsämnen eller möjlig närvaro av musik. Orsaken till att jag inte går ut och äter middag med Konrad är att han inte kan betala. Han kan inte betala sin del. Självklart skall var och en betala sin del. (Att betala hela notan är ju en muta, ett försök att köpa sig vänskap eller någonting annat. Ett försök att visa att nu står du i skuld till mig och att räkningen för denna skuld behöver betalas. En sorts känslomässig utpressning.) Alltså skall vi betala var och en för sig. Men han har inte råd att äta ute. Så därför gör vi det inte, ens någon av oss'.




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 253 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2017-11-15 18:11



Bookmark and Share


  Ric
Väninnan tycks tolka in absurt mycket i en så enkel sak som att bjuda någon på middag.
2017-11-15

  ULJO
Det gäller att vara säker på sin sak inför en träff.
2017-11-15

    ej medlem längre
så jla fint asså
2017-11-15
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP