... när allt känns
fyllt av innerlig ro och frid ...

Det finns en tid
när allt är 
precis så
som det du 
så länge kämpat för
ska komma att bli,
helt oväntat visar sig
finnas där

Men den tiden är
i denna stund
ännu ej här
där du själv är

Ty i ditt liv
råder kaos
och känslostorm

bortom allt sunt förnuft
och varje tänkbar norm

mitt i all den saknad
vilken visat sig
i sin allra mest
smärtsamma form

Då insikten 
sig i ditt liv infinner
och döljer
vad som egentligen
är det som följer

Insikten som
lika
obarmhärtigt
som
obevekligt
hela din 
kropp
själ
och hjärta
genomsköljer

Insikten om
att de du
allra mest
älskar och tycker om

- De som står för
allt det som är
av högsta prioritet
och som
mest väsentligt 
är i ditt liv -

har du på grund av

att du ägnat din tid
åt sådana individer
vilka tvingat dig
till att ta
alltför många långa
och onödiga strider

ej hunnit ta dig tid nog
för att visat dem
i tillräcklig grad
att det är just de 
som får dig känna 
att ditt liv har
innehåll och mening
som i förening
gör dig glad 
och
skänker dig 
sinnesfrid och ro
men jämväl
därför också hjälper dig
till att fortsätta tro

Tro på det som
verkligen väsentligt
är i livet

Kärleken
Vänskapen
Gemenskapen
och 
Prioriteringen
av allt det
som av livet
är dig givet

Allt i ljuv 
samverkan
och 
förening

som dig
verklig
sinnesro och frid
skänker

om du blott bara
förmår dig själv
till att sluta 
nöja dig med att vara
den som tänker
på det för stunden
till synes mest akuta

utan istället väljer
att bli den du är
och fortjämt ock så 
kan komma att förbli

om du skämmigheten
för det du känner 
inom 
inför allt det 
du så länge valt
och ännu stundom väljer
sväljer

och låter 
din tro på 
att den tid 
du säger finns
ej blott bara
vara en tro
på en tid du minns
och som åter kan
komma att kunna
tänkas bli

Ty tryggheten 
ligger i förändringen
och tiden
är i ständig omvandling
utom allt räckhåll
för någon som helst
form av förhandling

Nu som då

Tiden är här och nu
och vad du får ut av den
avgör ingen annan
än just du

Men för att ge dig själv
en rimlig chans
att få behålla det
som är av 
verklig prioritet
och väsentlighet
i ditt liv

behöver du 
hellre förr
än senare
göra upp
med det som varit
men ej längre är
för att finna
någon form av acceptans

En acceptans
som är nödvändig
för att du ska komma vidare
och ge dem du 
älskar
tycker om
och bryr dig om
en verklig chans
att få fortsätta ditt liv berika
med sin närvaro
och inklusion
oavsett din aktuella situation

Ty även om de så vill
måste du själv
inför dig själv
bjuda till

för att det som
ännu ej är
men som kan
komma att bli
också ska kunna förbli

en tid i ljuv förening
med allt det och alla dem
som verkligen
betyder någonting för dig

Ty om du ej 
själv bjuder till
är det ej säkert att de
kommer att
känna det meningsfullt
att få fortsätta vara 
en del i ditt liv

utan istället 
utifrån ren  självbevarelsedrift
väljer att lämna dig
och det liv du valt

Ett liv som isåfall 
såväl
deras förtroende, tillit
som 
kärlek och omtanke
svalt ...

Nog vore väl ett sådant scenario
lite väl skralt?

______________________________

Publicerad här tidigare i juli 2012